Nu i veckan har jag balanserat två jobb. Dels ett litet modellbyggarjobb som är kommersiellt, och dels ett ideéllt bygge jag gjort till Dramatiska Institutet. Projektet är en reklamfilm för webben och Tv, och syftet är att få fler att skänka pengar till Kolmårdens insamlingsstiftelses projekt att rädda utrotningshotade djur. Egentligen är detta kanske ett tiodagars jobb, fast så mycket tid hade jag inte, utan fick klämma in det på ca tre (långa) heldagar.

Först skulpterade jag upp gorillan i chavant. Det är en olje/vaxbaserad lera som aldrig helt torkar. Jag använde en gammal avgjutning av mitt eget ansikte som bas att fästa lera på, vilket också gav mig en bra storleksreferens.

Gorillan gjöt jag sedan in i gips, och när gipset stelnat tog jag ut leran och hade en gjutform.

Jag färgade in flytande latex svart och applicerade tre lager på insidan. Latex är bra på det sättet att man inte behöver släppmedel i gjutformarna. Så länge gjutformen bara är torr och man dessutom låter latexen torka ordentligt mellan varje varv så blir det bra. Efter de tre lagren lade jag på ett fjärde, varpå jag pressade fast wettextrasor mot den latexfuktiga ytan. Sedan penslade jag över dem med ännu mera latex från utsidan. Detta ger en snabb och enkel stabilitet i masken (den står av sig själv då man tar ut den ur formen med andra ord)

Väl ute ur gjutformen skar jag ut latexen där ögat ska sitta, och monterade in handgjorda ögon. Två genomskinliga halva plastglober av samma storlek monteras mot varandra. Den inre är målad vit och på denna vita yta målar man sedan ögat. Då den andra globen hamnar ovanpå det målade ger det ett visst djup i målningen som funkar för att lura de flesta kameror.

Därefter följer målning och montering av syntetpäls. Målningen var ganska basic. Lite bruntoner för att matcha den bruna tonen i pälsen bara. Pälsen däremot monterar man i många många delar. De stora stycken fäster jag direkt på latexen med en limpistol, fast man kan inte fästa för stora bitar. Detta är för att pälsen har en viss hårriktning. Man måste konstant titta på foton av gorillor och se till att hårstråna ligger i rätt rikting i ansiktet. Skarvarna efter syntetpälsen måste också döljas. Därför lämnar man en centimeter runtom hela hårlinjen i ansiktet. I denna yttersta centimeter punchar man istället in hårstråna ett och ett med ett specialverktyg som driver in håränden i latexen.

Här nedan syns slutresultatet som jag skickade iväg till Dramatiska Institutet.Hela jobbet tog sammanlagt ca tre långa heldagar, och för att vara så stressigt är jag rätt nöjd. Förhoppningsvis kan den och reklamfilmen den ska vara med i generera lite mer pengar till dessa utrotningshotade djur. Gå gärna in på insamlingens hemsida och donera en slant redan nu....

http://www.kolmarden.com/insamlingsstiftelsen/SMS-tjansten/Sa-fungerar-det/

Sedan arbetet med Medborgarskolans reklam har jag tagit igen mig lite.

Helt ledig har jag dock inte kunnat vara, för nu i dagarna spelas det in en pilotfilm till en kommande långfilm. Pilotfilm är lite som en trailer, fast den riktar sig mer mot investerare och undersökningar. Tanken är att man visar upp en "så HÄR vill vi göra...", och sedan nappar investerare och sponsrar det riktiga projektet. Just den här piloten ska visas nere i filmfestivalen i Cannes, med filmbolaget Zentropa i ryggen, så det är en del som hänger på det.

Jag pyslar nu med lös rekvisita och attribut till karaktärerna, och bl.a bygger jag en old-school nyckelknippa som ska hänga i ett bälte.
De tillverkas i MDF, som är en slags fiberplatta och kommer i varierande tjocklekar - Från 2mm och upp till flera centimeter. Materialet går lätt att karva, slipa och forma med både sågar och skärverktyg, och i stort sett alla sorters spackel och färg fäster på det.

Jag började med att skära ut grundformen i en bandsåg.

Därefter tog jag fram en borr. Borrade hål för nyckelhuvudet, snidade fram alla reliefer och rundade av alla kanter. Fördelen med "gamla saker" av det här slaget är att man inte måste vara så petig. Resultatet blir ofta bättre och ger en handgjord look, om man låter en del skavanker och hack vara kvar i formerna. Efter karvandet drog jag över allting med latexspackel som jag svampade dit med halvtorr svamp. det ger en ruggad yta som påminner starkt om gjutjärn.

Jag målade nycklarna först svarta, och därefter drog jag på ugnssvärta. Det är en grafitbaserad pasta som är till för att snygga upp just ugnar och andra gjutjärnsföremål som blivit slitna. man applicerar massan (med pensel i mitt fall) och låter det torka in. Därefter kan man polera upp en plank metallisk yta. Ju mer man polerar, ju mer metallisk yta blir det..

Det sista jag gjorde var att highlighta utsatta områden på nyckeln med en metallicfärg för att simulera nötning - Huvudsakligen längst upp i handtaget där man håller nyckeln och längst ner där metallen skaver mot själva låset, men även på utstickande detaljer i relieferna.

Nu under veckan är jag för andra gången på två månader nere i Göteborg för att hjälpa till på teater Sesam.

De sätter upp "En Midsommarnatts Dröm" av Shakespeare, och ska forma upp de sagoväsen som figurerar i den pjäsen. Sesam är en klassisk dockteater och därför är det väldigt mycket masker, dockor och rekvisita som ska tillverkas till varje föreställning. Jag har här skulpterat upp ett par händer som ska användas till alvdrottningen och kungen.

Att jobba på teater är helt annorlunda från att jobba med reklam, då resurserna oftast är mer begränsade. Dessa händer är tillverkade av en oljebaserad lera som går att återanvända om och om igen. Ekonomiskt och bra. ;-) Efter att jag täckt leran med vaselin, ska jag klä in dem i tunnt nät som dränkts i lim. Efter att limmet stelnat skär jag upp nätet och har då en ihålig och lätt exakt kopia av de händer som syns på bilden. Och därefter är det bara att återanvända lera och t.ex bygga nästa par händer.

Jag trivs faktiskt riktigt bra med att jobba åt teatrar. Det är lite mer kreativ utmaning att vara begränsad i finanser. Man hittar alternativa lösningar istället, som oftast ger ett färgstarkare intryck. Att det sedan oftast är trångt (och mysigt) i lokalerna är lika mycket plus som minus ;-)

I jul gjorde jag ett smaskigt arbete.

Jag var med min sambo hos hennes föräldrar över jul, och vi bestämde oss för att tillverka ett pepparkakshus.
Så här i efterhand så var det egentligen inte så stor skillnad på det här bygget, och på de modellbyggen som jag gjort under hösten.
Istället för frigolit, trä och foamboard så anväände jag pepparkaksdeg, iställt för lim använde jag smält socker och istället för bits, färger och spackel som använde jag lösgodis och kristyr. Metoderna för att foga samma alltihop var exakt detsamma.

Först av allt så bakade vi såklart alla plattorna. Det gjorde vi efter pappersmallar som jag printat ut. Dessutom sparade jag mallanra till efter bakningen så att man kunde trimma av kanterna på bekverken till exakt storlek då man tagit ut dem ur ugnen (en fintandad kökskniv som sågade med små lätta rörelser mot platt underlag fungerade finfint och gav raka kanter utan sprickor eller smulade kanter)

Här har jag med risk för den egna hälsan precis fogat samman husets väggar med smält socker. Och trots att jag jobbar med 125 grader varm limpistol till vardags kan jag garantera att det inte är trevligt att få smält socker på fingrarna. På en smärtskala ligger väl smältlim runt 4/10 medan smält socker hamnar runt 8/10. Hur som helst var jag rentav sugen på att stanna bygget redan här. Jag tyckte det var skitsnyggt med ett "rent" hus utan massa kristyr och fjams...

Inne i dekorfasen fick älsklingen här spritsa upp kristyr på alla fogar och kanter, medans jag tag itu med trappräcket och ett staket till en övre altanen. Det jag har i muggen är smält choklad som jag precis ska stringla ut på smörpapper i form av ett staket. Blockchoklad är ganska hållbart och smälter inte så lätt, så de färdiga staketen är hyfsat stabila. Strax innan så hade jag tillverkat fönster och dörrrar av tunnt kavlad vit marsipan, spritsad med grön kristyr.

Och här är då slutresultatet. Sammanlagt gick det åt ca 2 kg pepparkaksdeg (varav en del iofs åts upp medan man bakade ;-P ), och ett halvkilo florsocker till all kristyr. Som sagt var är det inte så stor skillnad på det här jobbet och de jag har till vardags, förutom att det här var smaskigare... :-)

Ny uppdatering på attributverkstan.se

Det är en uppdatering som började med att någon i ett filmforum online frågade om tips för att bygga stenstrukturer.

Jag svarade och skrev mest på en stund om hur jag brukar göra i en flytande text. Och då jag läste igenom mitt eget inlägg i efterhand insåg jag att det skulle kunna bli en bra "How To" i attributverkstans avdelning "Tips & Trix. Så håll till godo - "Hur man bygger stenstrukturer och berg"

http://www.attributverkstan.se/berg.html

Idag började jag peta på nästa arbete som ska pågå året ut och kanske en bit in i januari.

Det är ett reklamjobb och jag ska bygga en miniatyrteater som är fullt fungerande och får plats i en bärbar låda.
I den ska det spelas upp fyra små scenografier/scener som avlöser varandra i rask takt. Tanke är att det ska vara som en kombination mellan en gammaldags kasperteater och ett självspelande positiv med vev.

I och med att det är många rörliga delar och trångt om utrymme sitter jag därför nu i SketchUp och tillverkar en 3D-ritning.
Fördelen med att börja så är att man kan planera hur alla de mekaniska delarna och öppnignar i sidor, golv och tak ska placeras för att inte kollidera med varandra. Dessutom kan se och känna av om proportionerna på lådan är rätt innan man börjar tillverka på riktigt. Nu nyss märkte jag till exempel att scenen blev väldigt bred i förhållande till höjd med de mått jag planerade, och kan därför lätt justera designen så det ser snyggt ut.
En annan fördel är att man kan visa upp en flashig 3Dmodell för kunden och visa "så HÄR kommer den se ut". Ett nyttigt trick då inte alla kunder har inlevelseförmåga nog att se visionen framför sig då man bara beskriver det i ord. Med en tydlig och klar modell undviker man massa enkla missförstånd och kunden kan känna sig lugn och säker.

Programmet SketchUp är ett proffessionellt verktyg för scenografer, attributmakare, modellbyggare och liknande yrken, och tillverkas/distribueras av Google. Det är väldigt intuitivt och lätt att komma igång med. Självklart finsn det andra mer avancerade 3Dprogram som Maya, fast i ärlighetens namn innehåller de bara fler funktioner och variabler som man inte behöver i det här yrket. Sketchup är inte ett verktyg för 3Dgrafiker, utan för attributmakare/scenografer som vill ta hjälp av 3Dgrafik. Testa..!

Tanka ner här
(öppnas i ett separat fönster)

Nehepp. Det blev bara ett jobb. (se förra inlägget)

Så nu bygger jag modellstad dagarna lång. Affärer, en biograf, en park, stadshus, brandkår och massa massa mer.

I dagsläget är vi inne i fasen "blocka upp grovt med foamboard", fast man börjar kunna se hur det ser ut redan nu. Tur att det är kul pyssel, efterom jag gör 10-12timmars arbetsdagar, sju dagar i veckan tills det är klart (inspelning 20:e Nov)

Nu idag har jag på allvar börjat med nästa jobb.

Jag har i och för sig redan preppat inför jobbet i ett par dagar med reseach och liknande, men idag började jag och kollegan Nina bygga upp stommen till nästa modellvärld. Ungefär 2,5 meter djup och sammanlagt 4,5 meter brett blir det, och ska fotas av i slutändan.

Det här nedanför är inte vad vi byggde upp idag utan ett exempel på hur en "mock up" kan se ut. Alltså det stadie där man "skissar" tredimensionellt för att hitta rätt placeringar och höjder på byggnader och liknande. man plockar lite av varje man kan hitta i studion och placerar ut som representanter för olika objekt. Dels för att själv kunna kolla så att allting få plats och passar, och
dels för att man i det här stadiet kan gå till kunden och fråga om allting är till belåtenhet. Så man slipper spendera en vecka på att bygga ett scenario för att sedan få höra ett "jamen det var inte SÅ jag menade..."

Det här käpphuvudet tillverkade jag på några timmar till en maskerad på temat Heaven & Hell. Jag gick som en klassisk Belsebub, med horn i pannan, svans och så en käpp med det här huvudet.

Materialet är Super Sculpey rakt igenom som sedan målats upp med olika nyanser av metallicfärger i akryl - Den är inte gjord i riktig metall med andra ord. Huvudet satt under maskeradens gång på en annan pinne än den på bilderna - en blank svart stav - men den fick jag av någon alkoholrelaterad anledning inte med mig hem... 

Jag är egentligen inte så sugen på att behålla den här (får inte plats hemma om jag sparar alla saker jag tillverkar) så om någon vill köpa den till ett billigt pris är det bara att säga till - garanterat One of a Kind...